Först och främst vill jag klargöra att jag inte är någon allvetande trollkarl


Hej, jag heter David Marsden. Jag har en lång historia att berätta. Eftersom jag startade det här företaget av väldigt speciella skäl vill jag berätta hela historien. 

Jag har använt datorer sedan jag var fem år gammal. När jag var åtta skrev jag mitt första datorprogram för en redovisning i skolan. Det var en enkel chatt-bot programmerad i BASIC som hade unika svar för var och en av mina klasskamrater. 

Men jag gjorde inte så bra ifrån mig i skolan. Jag hade problem med de flesta ämnena och var inte bra på att skriva. Många av mina lärare trodde att jag var lat och en del sa till och med till mig att jag var dum - för dum för att åstadkomma något alls i livet (jätteelakt, eller hur?). 

Jag tyckte att det inte stämde alls. Jag visste att jag inte var dum. Jag var bara inte bra på att lära mig på det vis man gjorde i skolan, och om jag verkligen hade varit dum hade jag inte brytt mig om att bli kallad dum. Det värsta var att vissa lärare betedde sig som att de var allvetande. Därför tyckte jag det var konstigt när de kom till mig och bad om hjälp när skrivaren inte fungerade eller när datorn spottade ur sig ett felmeddelande de inte förstod. 

Jag gick ur skolan med godkänt i ett och ett halvt ämne. Det var inte i IT-kunskap som man skulle kunna tro, utan i Naturkunskap och Religion. IT-kursen var alldeles för tråkig. Hade det inte varit för de få lärarna som kunde se min passion och förstod att skolan inte försåg mig med rätt verktyg för att lära mig hade jag inte fått några godkända ämnen alls. 

Efter skolan bestämde jag mig för att studera IT på college. En av lärarna märkte hur dåligt jag stavade och skickade iväg mig för att bli testad för dyslexi. Det visade sig att det var det jag hade. Det var ingen som hade brytt sig om att få mig testad innan dess. Så med hjälp och stöd från lärare och andra studenter klarade jag mig igenom utbildningen. Det var svårt, men jag gick ut med bra betyg - bra nog att söka in till universitet. 

Jag började plugga till systemingenjör vid University of Greenwich i London. Där fick jag två saker; min examen och ett första möte med en svensk tjej som senare skulle bli min fru. Det kanske låter enkelt, men vid ett tillfälle var allt väldigt nära att gå åt skogen. 

Det hela var på grund av ett missförstånd av vad läraren sagt angående mitt examensarbete. Han hade samma allvetande attityd som mina grundskollärare och ville inte veta av något annat än det han föreskrivit. Jag vände mig till en av mina andra lärare som hade en mer respektfull attityd och fick hjälp. Han betygsatte mitt projekt efter dess egna meriter, vilket gjorde att det blev godkänt. 

Jag fick jobb i London som IT-chef för ett filmföretag. Jag tyckte om mitt jobb, men det var svårt för mig att jobba i grupp, och jag var inte bra på att prata ”business”-språk. Det slutade med att jag flyttade till Sverige och Uddevalla med min fru. Jag började lära mig svenska och provade flera olika jobb, men åter igen fann jag det svårt att jobba i grupp. Per rekommendation blev jag testad igen och fick veta för första gången i mitt liv att jag var autistisk och hade ADHD. 

Allt föll på plats. Jag var inte dum. Det var bara mitt tankesätt som var annorlunda. 

Vid ungefär samma tidpunkt hjälpte jag en vän att fixa hennes laptop. När jag visade henne lösningen sa hon något som fick mig att vilja starta det här företaget. 

    ”Jag är för dum för att använda en dator”

Det var precis så jag kände inför andra ämnen. Hon var inte dum, hon var jättesmart, så hur kunde en dator få henne att känna sig som jag gjorde under hela min skoltid? Datorer är inte smartare än människor. Om en dator är svår att förstå är det ett tecken på dålig design. Datorer är ofta inte designade för vanliga människor, och när vanliga människor behöver hjälp vänder de sig till IT-konsulter. 

Problemet är att IT-konsulter också har den där allvetande attityden. De står högst upp i sina servertorn och spänner sina digitala muskler för att visa hur otroligt smarta och duktiga de är på IT. De antyder att du vanliga människa aldrig skulle klara av en dator själv och att utan dem är du för evigt fast i en digital mardröm. De verkar sällan särskilt snälla. 

För mig har det aldrig fungerat att jobba 9-5 i ett typiskt team i ett typiskt kontor. Så jag bestämde mig för att lösa problemet genom att starta min egen IT-firma i Uddevalla; en annorlunda IT-konsult med fokus på att göra teknologi lättare att förstå istället för att utnyttja kunden genom att inte ge denne chansen att lära sig. 

Jag vill erbjuda den lösning som är bäst för kunden, inte konsulten. Jag vill erbjuda en ärlig service där kunden alltid förstår vad han eller hon köper, där datorer blir lätta att förstå, inte ett nödvändigt ont man känner sig tvingad att lära sig. Ärlighet och respekt, ingen konstig jargong - en IT-konsult som behandlar dig på samma sätt som de själva vill bli behandlade. 

Företaget består i första hand av mig, David Marsden. För tjänster som jag inte kan erbjuda direkt använder jag mig av ett nätverk av pålitliga partners och specialister som delar mina värderingar och principer. Min dröm är att bygga ett nationellt nätverk av personer med samma handikapp som mig, så att vi tillsammans kan hjälpa oss själva genom att hjälpa andra förstå den digitala världen. I gengäld hoppas jag att vi kan lära oss att förstå den riktiga världen lite bättre.

David Marsden, Bsc Hons.